Nyligen berättade vi om att Kris (Kriminellas revansch i samhället) har startat en anhöriggrupp. Nu har också RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) en grupp för anhöriga.

Och de har samma problem – att av sekretesskäl nå ut direkt till dem som berörs. Men de är övertygade om att det finns ett behov.

– Delad glädje är dubbel glädje och delad oro är halverad oro, säger Lisbeth Sallbring.

Det är hon och Anders Andersson som leder den relativt nystartade gruppen, som träffas första måndagen i varje månad i RSMH:s lokal Korallen, på Korallvägen.

– Jag saknade själv ett stöd som anhörig, säger Anders Andersson.

Båda kan intyga att det blir en stor press när en anhörig drabbas av psykisk ohälsa. Och det är oftast svårt att prata om sin situation med vem som helst.

– Okunskapen är stor hos allmänheten. Psykisk sjukdom är mer diffust än fysisk sjukdom – och kan verka skrämmande, säger Lisbeth Sallbring.

Det finns fortfarande också föreställningar om att det är skamligt och många anhöriga skuldbeläggs i stället för att stöttas.

– Allmänhetens dom kan vara hård, men man ska vara väldigt försiktig med att döma, säger Anders Andersson.

I en sådan situation kan det vara skönt att träffa folk som vet vad man pratar om. I anhöriggruppen har man också en ganska vid syn på vem som är anhörig – många i en persons närhet påverkas.

– Närstående kanske egentligen är ett bättre begrepp, funderar Lisbeth Sallbring.

Vad gör ni när ni träffas i gruppen?

– Vi fikar och pratar – vi pratar om det man vill prata om. Det kan gälla bemötandet i vården, mediciner, hur man själv känner sig. Det viktigaste är att man känner att man inte är ensam, säger Lisbeth Sallbring.

Namn

E-mail

Kommentar

Skriv bokstäverna ovan i textrutan nedanför

Lägg till kommentar